Fan vad trött jag blir... Har letat som en dåre efter ett par speciella jeans som var så snygga. Såg som på en bild och blev kär, med fanns dom någonstans? INTE då!

MEN! Idag när jag kom hem till mina föräldrar möts jag av min kära mamma i dörren. Hon har världens leende och ger mig ett paket. Vad fanns det där då? JO, mina fina jeans! Fanns det något som kunde gjort mig gladare i detta ögonblick? Icke!

Den ena stundens så glada miner blev efter att jag fått på mig jeansen en gnutta mindre glada...! Om du tänker dig känslan, av att få den där riktigt stora glassen när du va liten. Den har strössel, grädde, sylt, mjukglass och 4 sorters kulor + en massa annan geggamoja... Att någon tar den från din hand i samma sekund som du ska smaka.... Tar den, och sedan mosar ner den i asfalten och stampar på den och sedan ler år dig och vänder på klacken och går...
DEN KÄNSLAN HADE JAG FÖRUT!

Fel storlek...

Jaja... Där rök min dröm om de jeansen åt helvete... Men vem är bitter? Inte jag...