Är arg som en jävla pissemyra för tillfället! Har sedan jag var 7 år två tjejkompisar som jag känner utan och innan. Det är kanske det som är problemet? För fy fan vad allt ska vara så jävla krångligt och bitchigt hela tiden. Kan ta den kommande helgen som exempel:

Jag ska ha fest hemma och har bjudit en del gamla kompisar som jag inte sett på ett tag och även de jag umgås med nu. Nu har mina 2 barndomsvänner tydligen bestämt  vad vi ska äta, vad vi ska göra, vad vi ska dricka till maten och när vi ska vara hos mig. Ehh, har jag någon som hellst talan här? NEJ.
Så jag blev som en trottsig 5-åring och sa "ne jag vill inte äta det" (för jag var faktiskt inte sugen på det....)

Och jävlar vilket liv det blev "varför vill du inte det då?" "du gillar ju räkor, så varför inte?" "jaha vad vill DU äta då?"

Helvete vad jag blir trött på tjejer ibland!!!

Vet hur det kommer bli och jag hatar mig själv för det. Jag hatar nämligen det trottsiga i tjejer och det där "så ska det vara sättet". Så jag kommer väl vara den vuxna i det hela och säga: "ät vad fan ni vill jag bryr mig inte" och så kommer stämningen bli bra, eller så är jag envis och låter festen gå åt helvete.

Jag kommer supa de små bitterfittorna under bordet och lura i dem så mkt alkohol så de kommer önska att de aldrig vaknade på söndag morgon.

Är jag en bra kompis undrar du om jag är nu?

Det är jag faktiskt, men dessa 2 tjejer är inte 2 vanliga tjejer, utan de är lite lätt kontrollerande och blir hysteriska om de inte får som de vill. Jag, är den enda som vågar säga emot. Men samtidigt är jag den som bryr mig minst om sånt här småtjaffs. Tycker synd om deras andra vänner som inte står upp för sin sak.

Det kommer fan inte bli några räk till middag på lördag och tiden ska ändras en 30 min med. Så det så.